[Dag 08 - Ett ögonblick]

publicerat i vardag;
Ett ögonblick.
Det första som kommer upp i mitt huvud är inte ett fint minne i mitt liv. Nämligen när min bror råkade ut för en olycka, han ramlade rakt in i ett skyltfönster, då menar jag bokstavligen in. Detta hände för cirka 2 år sedan.

Jag och några vänner var ute på backstage och tog några öl, även min bror och hans kompisar var där. Kvällen var toppen. Tills vi skulle åka hem. Jag gick i förväg till bussen, men min bror kom aldrig och snart skulle bussen åka iväg. Jag ringer honom och svarar gör hans kompis Adam och påstår att Simon nog inte kan prata just nu, men efter en stund får jag ändå prata med honom. Han säger att han har skurit sig och ligger på golvet.

Min första tanke var att han hade blivit knivskuren och låg på golvet på MAX (han var kvar där när jag gick i förväg till bussen). Det högg tag i min mage och jag minns bara att jag började springa mot MAX. På vägen ser jag en stor grupp av människor och anar ganska fort att det har med min bror att göra. Jag kommer fram, och visst hade jag rätt. Där låg min bror med blod överallt och chock i blicken.

Jag gjorde allt för att få honom tro att jag inte var rädd. Jag satte mig bredvid och höll hans hand. Det enda jag såg var ett krossat skyltfönster, blod i snön, poliser, simons livrädda kompis med blod i ansiktet och min älskade bror på gatan. Jag pratade med pappa och gick då en lång bit ifrån Simon, jag sa åter och återigen till min pappa "jag klarar inte det här". Men han peppade mig och sa att "Det gör du. Du måste." Och efter det, så var min brors trygghet i mig det viktigaste.

Ambulansen kom, och jag satte mig i framsätet. Mådde illa efter allt blod men lyckades prata bort lite av illamåendet med ambulansföraren. Jag hörde min bror och ambulandförare nummer två i bak, min bror var skärrad och blev irriterad eftersom mannen med honom inte lyssnade. Han tänkte nog (Ännu en full jävel som får snålskjuts till sjukhuset). Vi kom slutligen fram och åkte in på akuten. Simon skulle nu flyttas över till en annan bår och då ser jag en flera centimeter ljup och bred glasbit rammla ur hans ben.

Blev sedan lämnad ensam i ett tomt väntrum själv, i timmar, i chock. Några timmar kändes som en halvtimma då jag knappt själv visste vart jag var. Bredvid mig hade jag en stor svart soppåse med Simons blod-dränkta byxor med mera. Tillslut kom pappa dit och jag tror aldrig att jag har kramat någons hand så hårt.

Efter någon timme tillsammans med pappa i väntrummet så kommer en sköterska ut och säger att vi nu kan få träffa Simon. Han låg inne på en bår i ett kallt rum med glas-splitter i håret och grön färg i ansiktet. Har nog aldrig varit så glad att se min bror. Vi små pratade om vad som hänt och han förklarade lite närmare vad det egentligen var som hände. Min bror låg kvar för operation och vi åkte hem. Kom hem och berättade detta för en nyvaken mamma som tog det väldigt hårt, då hon hade sovit hela natten utan en aning om vad som hade pågått. Det värsta på hela kvällen var nog mammas reaktion när hon såg Simons blod-dränkta byxor.

Han fick ett djupt sår i bakre låret, där två stora glas-skivor hade suttit. Tre jack på armen och lite småskråmor. Min bror hade änglavakt. Ända sedan denna dag har jag uppskattat min familj mer än någonsin, vilket jag inte trodde var möjligt eftersom de redan var det finaste i mitt liv. Ungefär ett halvår tog det för mig att repareras psykiskt, kunde inte se blod eller skräckfilm utan att må dåligt. Brorsan fick gå med kryckor men mest så fick han ligga stilla. Han är nu helt repererad tack gode gud.   


Jag vet inte om ni fortfarande läser, det blev lite långt men ska det vara så ska det. Jag älskar min bror över allt annat och är både glad och ledsen att jag var med denna natt. Ett ögonblick som alltid kommer finnas kvar på både gott och ont. Puss

[julklapp]

publicerat i jag skapar;
Har testat att måla lite med min nya digitala penna.
Svårt som fan, men övning ger färdighet som mormor säger.

[13.35]

publicerat i vardag;
Det kommer blider och uppdatering senare
i kväll när jag kommer hem. Puss så länge

[God Jul]

publicerat i vardag;
God jul alla polkagrisar där ute!
Kan meddela att jag nu är 10 kg
tyngre efter en fet middag och
några kilo finfina julklappar, puss!

[dry your eyes]

publicerat i vardag;
För inte så länge sedan var jag GANSKA ledsen.  
Ganska mycket ledsen. Och ganska ofta ledsen.

Men saker vänder till slut. Istället spetsar man tentaklerna framåt. Man vaknar plötsligt upp. Och öppnar ögonen för det som sker runtom. Plötsligt inser man att saker inte riktigt ligger till som man har trott. Vardagen blir genast lite enklare att ta sig igenom. Trots motgångar som borde utplåna allt hopp, all själ och allt liv, så klarar man sig. Fint.

[Dag 07 - Min bästa vän]

publicerat i vardag;
Sara. Jag vet att du läser detta och inlägget är alltså ägnat till dig eftersom du är min bästa vän. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta en jämnlike, en person som man inte behöver förklara sig för, bara vara. Jag minns fortfarande när du sa till mig en av de första gångerna vi sågs "Jag tror verkligen att det här kommer bli bra, du och jag". Det trodde jag med, men nu vet jag. Det är nästan så att man har funtat att dänga en sko i hövvet på na' och låsa in henne i en låda så att jag kan ha henne nära hela tiden, och ta fram henne när jag behöver en ordentlig dos. Vilket jag behöver väldigt ofta för att hålla förståndet i någorlunda skick. Det bästa med allt är att jag aldrig skulle tveka på dig, aldrig.

Jag kan hålla på i evigheter, men huvudsaken är att
du vet hur mycket du betyder för mig, och det vet du.
Hon är förbaskat grann på det också..


[Dag 06 - Min dag]

publicerat i vardag;
Min dag har inte vart speciellt händelserik så jag berättar
om gårdagen istället. Cecilia är hemma och hälsar på hemma
i sverige och vi bestämde oss för att ta en tripp till Överby
för att hitta lite julklappar. Hittade lite fina prylar, dock bara
till mig själv och har ingen bra förklaring till varför det alltid blir
så. Vi spenderade hela dagen där, sedan kom jag hem och
gosade med min lilla Totte resten av kvällen. Cissi och Totte
förgyllde alltså min dag. Julklappara också förstås.. 

 

[Dag 05 - Vad är kärlek?]

publicerat i vardag;
Kärlek är så otroligt individuellt och jag har självklart olika syn på ordet 
kärlek beroende på vad eller vem det är ämnat till. Men jag tänker inte vara
orginell i denna fråga, kärlek för mig är familj och mina finaste vänner. Allt
det där under ytan som gör oss till en. Det finns ingenting jag har större
kärlek till än min familj, (inte ens mat) och jag skulle göra allt och lite till
för dem. Kort och sammanfattande: Rör du så dör du, sanna mina ord.

Wöl+´33aefwt4t (Nu kom det en lite oväntad hälsning i detta inlägg, från Totte).  

[Dag 03 - Mina föräldrar]

publicerat i vardag;

Mamma
Min mamma Kristina är helt underbar. Hon är 51 år och min bästa vän. Jag bor fortfarande hemma och jag kan inte tänka mig att någon annan kommer så bra överens som vi två. Mamma är sjukskriven och en jävla kämpe, hon har ont, men ger inte upp. Hon finns här för min bror i vått och tort och skulle göra ta ner stjärnorna till oss om hon kunde. Mamma har stått bredvid mig genom att jag varit med om och aldrig tappat hoppet på mig. Hon är anledningen att jag står här idag. Jag älskar dig något så obeskrivligt och jag kan garantera att det inte finns en bättre mamma på denna jord. (Och så är hon socker söt på det).


Pappa
Min pappa Peter är nog den tokigaste karl jag känner. Och den snällaste. Även han är 51 år. Pappa har alltid varit den där klippan att luta sig mot om man är ledsen och behöver råd. Han är så otroligt klok och vet det mesta om allt. Vårat största gemensamma intresse är att fiska, det är något av det finaste på sommaren, att fiska med pappa. Sen har han alltid varit både min och min brors stora idol med en av de vackraste rösterna jag vet. Han är yber musikalisk och musiken är hans allt. Under min och Simons uppväxt spelade han i Lotta Engbergs orkester och de åren var en stor del av våran tid som barn. Han har skrivit låten "kär och galen" vilket jag älskade att skryta om på mellanstadiet. Du är bäst pappa och jag älskar dig! Här har ni en länk till en av alla låtar pappa sjunger på spotify -> Klicka.

[En frustrerad Donna]

publicerat i vardag;
Tänkte göra ett videoinlägg för att krydda upp
vardagen lite, gjorde självklart en video som
blev awesome, men nu funkar inte ljudet på
videon. Har alltså suttit och pratat med mig själv
i över 5 minuter utan anledning. Fint.

Har köpt julklappar åt mig själv idag (visade dessa
i videoinlägget!!!!!) En tant på stan sa att jag såg ut
som en tomte idag (berättade i videoinlägget med
stor inlevelse och entusiasm!!!!) Totte sov så sött i min
famn för en stund sen (visade i videoinlägget!!!!!!)
Har hyrt två grymma filmer (visade i videoinlägget!!!!)

Okej. Nu är det nog dags för mig att ta en
samarin och krypa till kojs innan jag slår
mig själv olyckligt hårt med ryggkliarn.

[Dag 2 - Min första kärlek]

publicerat i vardag;
Min första riktiga kärlek hette Tim och vi var tillsammans lite över ett år.
Jag var kär upp över öronen och han var som min bästa vän samtidigt som
en väldigt bra pojkvän. Hans mamma var världens bästa. Jag älskade
henne och jag hoppas att hon har det bra idag. Vi var unga och förhållandet
gick självklart upp och ner. Att det tog slut var en stor chock för mig och jag
blev förkrossad. Det tog flera månader att komma över Tim (om inte över ett år?) 
men vi har fortsatt att vara bra vänner. Vi har mycket fina minnen då vi hade ett
underbart år tillsammans. Dock så hörs vi nästan aldrig längre, men våra minnen
finns alltid kvar och dem tror jag att vi båda alltid kommer ha med oss föralltid.

[Dag 01 - Om mig]

publicerat i vardag;
Om mig.. okej. Detta blir nog den svåraste utmaningen på länge, (tufft liv).
Jag är en småstads tjej som har en stor passion, mat & musik. Inte lätt alltid
men är riktigt nöjd med min tillvaro. Livet är kort och hårt så varför inte
njuta av den tiden man står på två ben. Jag har en diagnos kallad ADD, att
förklara den är ganska potatis då den funkar precis som ADHD, förutom "HD"
som står för hyperaktiv. Min diagnos gör mig till den jag är, vilket är halvgalen
känslig, envis, sprallig, kärleksfull, nyfiken & allt där till, har mycket goda och
några mindre bra sidor om man ska förklara det kort. Har haft det väldigt jobbigt
med panikångest sedan jag var runt 10 år, men har idag bra mediciner som styr
upp det, och jag kan hantera det fint. Jag är inte längre rädd för mig själv - skönt.
Jag har så mycket kärlek att ge att det bubblar inom mig, älskar min fina familj som
är lika galna och slängda bakom flötet som jag, mina vänner & min lilla Totte. Jag
är den där som alla kan lita på, som alltid ställer upp, no matter what. Fråga min
familj och mina vänner, ja vem fan ni vill. Jag sviker inte dem jag älskar, det är inte
så jag jobbar. I'm a lover, not a hater.. oftast. Jag låter som en ängel men luras inte
av mina blåa  ögon. Har mycket åsikter och en stark vilja, jag ger mig inte. Jag säger
alltid vad  jag tycker, situationen spelar ingen roll. Speak up people. Som ni säkerligen
redan  vet och har upplevt så är det de människor som talar för sig själva, som får skiten.
Sanna mina ord, jag har mycket erfarenhet. På något jävligt konstigt vänster så blir
man alltid "the bad guy" när man säger vad man tycker. Men det stoppar inte mig.

För övrigt så är musik mitt liv, skulle aldrig kunna leva utan det. Är en stolt dotter,
syster, brorsdotter ett stolt barnbarn med mera då jag har den mest musikaliska
familjen jag träffat på länge. Musik är vårat liv, och våra släktträffar består alltid
av sång, sång & åter igen sång. Har växt upp med en pappa som musiker och fick
uppleva turnè-livet som väldigt liten då pappa var ute på vägarna med Lotta Engbergs
orkester i flera år. Har nog aldrig nämt detta i bloggen så det är väl på tiden. Har haft
en väldigt spännande uppväxt, kan ge ett exempel, sjöng på liseberg när jag var 3
år för en publik med tusentals människor. Det finns på film och jag blir alltid lika glad
när jag ser den, var en liten tuffing på två korta och knubbiga ben..
Sedan är inspiration och kreativitet också en väldigt stor del av mig, det gör mig hel.

Kan hålla på förevigt då jag har mycket att berätta om mig själv, men nu får jag ge
mig då jag börjar få kramp i fingrarna. Men undrar du något mer så fråga på. Puss 

[en tvekande tid]

publicerat i fotografier;


Svensk sommar tinar frusna själar och stackars satar som
du och jag som tror och hoppas och tänker att nu så nu är
det väl. Jag ger dig inte min morgon och inte min dag du får
nått så mycket bättre du får hela jävla jag. Hela underbara och
unika jag inte något så fjuttigt som en morgon och en dag.

[lista]

publicerat i vardag;
Har fett dålig inspiration till bloggen för tillfället.
Så jag gör väl som alla andra, är lite bekväm och
kör på med denna listan. Dag 01 börjar imorgon. 

Dag 01 – Om mig.
Dag 02 – Min första kärlek.
Dag 03 – Mina föräldrar.
Dag 04 – Det här åt jag i dag.
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag.
Dag 07 – Min bästa vän.
Dag 08 – Ett ögonblick.
Dag 09 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick.

2010-12-06

publicerat i vardag;
Har lyssnat till fjortisar som pratade om brunkräm. (Väldigt sällsynt). 
Har fått röda kinder av en lång promenad i vårt fina vinterland och
fick en lång behövlig tankero från den hektiska vardagen som pågår.

Måste också säga hur stolt mamma jag är, Totte har redan lärt sig "sitt fint".


00:51

publicerat i vardag;
ligger lite lågt med bloggen ett tag
om ni undrar varför jag inte kikar in
oftare, har ju en prins att ta hand om.

puss

[1 December]

publicerat i vardag;
Kämpar med en frusen Totte som måste härda våra minusgrader.
Man kan ju inte hjälpa att bli lite dåven för hans skull, ändå älskar
jag den vackra glittrande snön, värme ljus och min fina julstjärna.

Förövrigt så är det fullt upp 1 december, som egentligen är en dag
som alla andra. Förutom premiär av chokladkalendern som jag insisterar
att ha fastän jag är 19 år. När uret står på 15.00 så kommer min
fina Caroline hit, klockan 16.00 trotsar vi snön och skakar oss iväg
till musikskolan för övning inför luciakonsert med musikskolan. Klockan
17.00 drar jag mig till yttligare sångövning med Voice. Och klockan 18.00
är det dags för förberedelse inför det första framträdandet med
Vänersborgs Lucia (som jag iår är med för att vara stöd, även min fina
Caroline, fjolårets lucia är med). Jag bör inte klaga på att ha fullt upp.

Ändå gör jag det.