Det sista jag behöver är flera koppar i mina gömmor. Men för guds skull, hur skulle jag kunna snegla på dessa vackra ting och sedan bara gå vidare? Omöjligt.
Mina studier flåsar mig i nacken och påminner mig timme ut och timme in om att jag inte kan softa hårt. Studievanan är som bortblåst och jag har till och med glömt hur man gör. Men jag härdar, för min framtids skull.
Nyårsafton med fina människor, tack för att ni gjorde slutet på tvåtusenelva underbar och likaså början på tvåtusentolv. Detta året kommer bli bra, jag bara vet det. Jag älskar när man kommer till den punkten att trots nedgångar så reser man sig lika fort. När man inser, att trampa runt i samma träsk inte hjälper en framåt.