Mina benmuskler bränner efter alla promenader, backarna här är inte vänliga. Men ibland är det värt det.
Idag gick jag och Jonna på en uppfriskande vandring i de gröna skogarna, med den varma vinden som
smekte våra rosenröda kinder. En bit från skolan så klungas man runt ett smålandsparadis med getter,
får & lamor. Väldigt sällskapssjuka med en besk lukt. Men så otroligt söta, så vi hängde där ett bra tag.
Får barnen i bullerbyn nostalgi, känner ni det? Magen blir varm av denna underbara omgivning. Bara några
minuter från internatet. Bara vetenskapen om att man kan komma dit på ynka minuter gör mig ständigt nöjd.
Nästa gång ska jag stoppa väskan fullproppad med knäckebröd så att man kan behaga de där små
grästuggande munnarna. När jag var liten, så matade vi alltid getter och får på Musseberg i Falköping,
fina minnen och det får mig att trivas lite extra. Nostalgi är nog en av de bästa känslora att kännas vid.
Jag älskar Småland.