Amanda

Att känna det vatten som blivit ljummet av solen mellan tårna en dag klockan tolv i Spanien är bara en
av alla euforiska känslor från det senaste. Kjol. Klänning. Kjol. Klänning. Barfota utan strumpor och skor.


Att känna otroligt mycket kärlek för de man har omkring sig, i detta fall mina fina änglabarn,
[kusiner i mer förstålig form]. Lyckorus från morgon till kväll, dag och natt. Alla kramar, alla skratt.


Min älskade Jesper. Han som alltid varit minst, men smartast, det är han. Och så vacker, ögon som kunde
blända varje stjärna, varje sol. Tonåren börjar smyga sig på och man får genom honom fina och mindre
fina nostalgi känslor. Ni vet när killarna börjar att fixa sin frisyr bara för att man råkade dra i ett hårstrå?
Så fint, just nu är han där, pojken med de vackra ögonen, som en dag, kommer få alla tjejer på fall.


En man. En herre, med käpp och människans bäste vän springandes efter. Ögonblicken som fastnar.


Nya smaker, nya dofter gör sig aldrig fel i själen. Gott eller mindre gott, spelar ingen som helst roll, det
är det öppna sinnet som går ett av tusen trappsteg upp, tills nästa smak, nästa doft. Otroligt kretslopp.