Fortfarande jävligt bitter från igår. Jag är trött på att bli behandlad som en gammal plåtburk på en åker. Jag ställer upp till hundra procent, i alla lägen. Men för att ge, så måste man få. Och jag tar inte skit. Det har jag aldrig förmått och låtigt mig själv att göra, och kommer aldrig göra heller för den delen.
Jag ger inte vika när det gäller sånt här, knappast, glöm det. Och hade jag inte haft min kära mor att frusta ut alla mina känslor på så vettifan hur det hade slutat.