Tittar ut genom mina fönster och inser, att det inte kan finnas något så skört och ömtåligt som en gata med nyfallen snö. Eller så magiskt. Oplogat och orört. Enstaka spår av hundtassar och kråkfötter i snön. Vita tak och svarta grenar. Jag blir sådär löjligt lycklig. Staden har nu vaknat.