höstmörker

publicerat i fina ord / funderingar, vardag;
Jag gillar hösten. 
Det är dock märkligt vad mörkret gör med människan. Redan vid åtta nu i höstregnet frågar jag mig själv om det inte är dags att gå och lägga sig snart? Med kraftansträngning håller jag mig ofta vaken några timmar till. 
Mat handlas och tar slut. Middagar äts och glöms bort. Diskhoar fylls, konton töms och i tvättstugan samlas luddet i högar. En känsla av saknad dyker upp. Mörka stråk genom kroppen och längtan efter sammanhang och trygghet. Börjar fundera mer. Att vara trygg i sig själv låter fint. Men hur gör man?