Uret står just nu på 23:31. Bakgården är upplyst av gatulamporna och snön ligger tyngd, fridfull och vit. Snön skymmer nu bänken. Där man i sommartid sitter med solröda kinder. Solen steker på för fulla muggar och man är sådär snuskigt tillfreds med sin tillvaro. Just nu ser man den inte, bänken. Men den finns där, tro inget annat. Bänken får helt enkelt ligga i ide ett tag till för våren har nog fan bestämt sig för att knacka på sent i år. Det innebär att man får väl helt enkelt infinna sig i att bli ett med vinterjackan ett tag till.
Snart kommer det, fågelkvittret på morgonen, isen som långsamt tynar bort i sjön, uteserveringarna börjar bygga bo och förbereda sig inför solsken, folket börjar långsamt klä sig i vårskor och vårjackor. Våren.
Snart kommer den, inte riktigt än, men snart.