[Dag 01 - Om mig]

publicerat i vardag;
Om mig.. okej. Detta blir nog den svåraste utmaningen på länge, (tufft liv).
Jag är en småstads tjej som har en stor passion, mat & musik. Inte lätt alltid
men är riktigt nöjd med min tillvaro. Livet är kort och hårt så varför inte
njuta av den tiden man står på två ben. Jag har en diagnos kallad ADD, att
förklara den är ganska potatis då den funkar precis som ADHD, förutom "HD"
som står för hyperaktiv. Min diagnos gör mig till den jag är, vilket är halvgalen
känslig, envis, sprallig, kärleksfull, nyfiken & allt där till, har mycket goda och
några mindre bra sidor om man ska förklara det kort. Har haft det väldigt jobbigt
med panikångest sedan jag var runt 10 år, men har idag bra mediciner som styr
upp det, och jag kan hantera det fint. Jag är inte längre rädd för mig själv - skönt.
Jag har så mycket kärlek att ge att det bubblar inom mig, älskar min fina familj som
är lika galna och slängda bakom flötet som jag, mina vänner & min lilla Totte. Jag
är den där som alla kan lita på, som alltid ställer upp, no matter what. Fråga min
familj och mina vänner, ja vem fan ni vill. Jag sviker inte dem jag älskar, det är inte
så jag jobbar. I'm a lover, not a hater.. oftast. Jag låter som en ängel men luras inte
av mina blåa  ögon. Har mycket åsikter och en stark vilja, jag ger mig inte. Jag säger
alltid vad  jag tycker, situationen spelar ingen roll. Speak up people. Som ni säkerligen
redan  vet och har upplevt så är det de människor som talar för sig själva, som får skiten.
Sanna mina ord, jag har mycket erfarenhet. På något jävligt konstigt vänster så blir
man alltid "the bad guy" när man säger vad man tycker. Men det stoppar inte mig.

För övrigt så är musik mitt liv, skulle aldrig kunna leva utan det. Är en stolt dotter,
syster, brorsdotter ett stolt barnbarn med mera då jag har den mest musikaliska
familjen jag träffat på länge. Musik är vårat liv, och våra släktträffar består alltid
av sång, sång & åter igen sång. Har växt upp med en pappa som musiker och fick
uppleva turnè-livet som väldigt liten då pappa var ute på vägarna med Lotta Engbergs
orkester i flera år. Har nog aldrig nämt detta i bloggen så det är väl på tiden. Har haft
en väldigt spännande uppväxt, kan ge ett exempel, sjöng på liseberg när jag var 3
år för en publik med tusentals människor. Det finns på film och jag blir alltid lika glad
när jag ser den, var en liten tuffing på två korta och knubbiga ben..
Sedan är inspiration och kreativitet också en väldigt stor del av mig, det gör mig hel.

Kan hålla på förevigt då jag har mycket att berätta om mig själv, men nu får jag ge
mig då jag börjar få kramp i fingrarna. Men undrar du något mer så fråga på. Puss 

Kommentera inlägget här :