parkbänksfilosofi

publicerat i ;

Det är i dessa banor ja tänker i min parkbänksfilosofi.

Jag är, och omgivningen har alltid tolkat mig som den där stöttande vännen, mamman i gänget och den som alla mammor älskar. Jag önskar att jag bara kunde koppla bort mitt ansvarstagande för någon dag, det kan jag ibland, men då blir det oftast bara en stor smörja. Jag vill för en gångs skull vara den som någon tar hand om, för det sker inte idag, det händer bara inte.

Symfoni, gör mig stark och fri.

Kommentera inlägget här :